Juli 2019
Spade
I samband med att vår Selene Bess Safari levererades lade jag ner en hel del efterforskningar för att utröna vilket ankare som skulle passa oss bäst. Numera är antalet ankartyper substantiellt, mycket tyckande florerar, stundtals kan man få intrycket av ett religionsutövande.
Summan av kardemumman var att Spade och Rocna framstod som de kanske bästa. Rocna med sin bygel fungerar inte bra i bland annat vårt ankararrangemang i förstäven, ett problem som gjort att tillverkaren tagit fram Vulcan, ett ankare utan bygel.
Ett galvaniserat Spade om 45 kilo beställdes, till det är 60 meter likaledes galvaniserad 10 mm kätting kopplat via en svirvel. Svirvel versus certifierad schakel kan diskuteras, dock är vårt nuvarande arrangemang på detta vis.
Nedan följer våra samlade erfarenheter av fem ankartyper.
Under 1980 och 90-talet var Mistralen Black Bess utrustad med ett 16 kilos CQR, den tidens standard, erfarenheterna var hyfsade men inte mer.
Efterföljare Bess Safari, en Sweden Yachts 370 hade ett Delta om 20 kilo, ett bra allroundankare men med problem i lös lera
Najaden Bess Safari hade ett rostfritt 30 kilos Bruce, även det ett bra allroundankare som fungerade bättre, men inte riktigt bra, än Bruce i lös lera
Selenen Bess Safari har, som sagts, ett Spade om 45 kilo. Det är det bästa av alla våra ankare. Hittills har det, med ett enda undantag, fått mycket gott fäste på alla bottnar inklusive ett par specifika ankarplatser i Finland där vi tidigare haft problem i den lösa leran.
Det tillfället då fästet inte blev bra var i fjol på en rikligt beväxt botten.
Nämnas ska att vi ombord på alla båtarna haft med ett Fortress lättviktsankare, 4,5 kilo. Jodå, ni läste rätt om vikten - 4,5 kilo.
Första kontakten med denna ankartyp var under en segling i Baltikum för tjugofem-trettio år sedan. En av båtarna i sällskapet, en Wasa 420, låg förtöjd vid en brygga med ett Fortress som akterankare, om jag minns rätt ett om runt 8 kilo. Akter om henne en öppen fjärd, under natten 10 m/s akterifrån. Morgonen därefter var vi tre man som arbetade hårt, bland annat med hjälp av winchar, för att överhuvudtaget få upp Fortressen. Efter den episoden utrustades även Black Bess med ett dylikt ankare som därefter följt med oss på senare båtar.
På hård och framför allt beväxt botten är det ett Mickey Mouse ankare, rena skämtet. Dock har det på lös, observera lös, lerbotten räddat oss då Bruce och framför allt Delta draggat.
Synopsis - vi kan varmt rekommendera Spade!
Fridfullt i österled
Vi föredrar att segla under för- och eftersäsong.
Efter en tid på Åland och i Åbolands skärgård under högsäsong blir vi påminda om att antalet båtar är lägre än i vårt hemland - ljuvligt.
En annan betydelsefull iaktagelse är att plågan med vattenskotrar och gummibåtar som i vikar och hamnar planlöst i en evighet kör runt, runt, runt tillhör undantagen. Ålännigar och finländare - tack för er attityd!
Offentlig bekvämlighetsinrättning
Mitt i den populära viken ligger en anläggning för tömning av holdingtankar och dessutom behållare för hushållssopor, inget uppseendeväckande med det.
Dock - inkluderat är även en toalett - se fotot i nordostlig riktning - mitt i viken. Kanske inget för den blyge? Eller är det bara vi som efter sju års bortvaro från ostkustens skärgård reagerar?
xxx
